is you and me to the end of time
Åh, jag är så fruktansvärt trött. Men ändå så glad inombords.
För första gången på länge, så känner jag en lättnad i min själ, hjärta whatsoever.
Jag har inga måsten, inga krav, jag behöver inte göra något, jag behöver inte göra allt.
Det enda jag behöver vara är mig själv, och det är ingen som kan säga till mig att vara någon jag inte vill vara.
Äntligen så känner jag mig tillräcklig för båda mig själv och de runt omkring mig.
Och jag förstår inte varför, vart kom denna känslan ifrån?
Jag är så glad idag, utan att jag ens har någon aning om varför.
Kommentarer
Trackback
