So don't fall in love, there's just too much to lose.

Idag pluggade jag väldigt mycket , men slutade med att jag skulle börja med samhäll men ångrade mig och satte på en film samtidigt som jag hade nolife och bara... glodde på datorn.
 
Jag har ingenting , som är mitt nu. Ingenting jag kallar mitt. Inte ens mig själv. 
Men jag är glad ändå, för jag vet, att det kommer bli mitt snart igen. Jag bara väntar, och inväntar tiden.
 
Snart så, är det min födelsedag, snart så är jag sjutton år. Och snart, så blir jag äldre.
 
 
Jag saknar Robin, jättemycket. Saknar hans kramar, och hur roligt vi har när vi är med varandra. 
Saknar hela han. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0