MIN FAR
Ja, vad ska man säga. Det är farsdag. En av dom 3 värsta dagarna på året.
Jag har tillbringat min dag med Samuel. Vi var hos hans pappa en stund och fikade och pratade.
Har faktiskt haft andra saker i tankarna vilket har gjort att jag nu känner skuld för att jag inte har tänkt på min far så mycket som jag kanske borde ha gjort.
Jag är iallafall själv ikväll/natt. Har all tid i världen på mig att tänka. Gråta. Skratta. Minnas.
Sen är denna dagen även slut och morgon dagen kommer att komma fortare än jag anar.
Har inte fällt en endaste tår idag. Eller nej, nu ljög jag. Jag tror att det föll en eller två tårar när jag åkte från min käraste och när jag verkligen insåg att inatt är jag själv. På farsdag. I min ensamhet.
Hatar min avskyvärda ångest som tror att den kan komma hur den vill till min själ och göra som den vill.
Jag vet inte om jag borde känna skam att jag inte tänkt på min far så mycket idag.
Eller om jag faktiskt ska vara lite glad över att jag inte behövt att vara så "ledsen" idag.
Eller kanske känner jag både och?
Jag saknar dig iallafall. Den saken är klar. Och jag försöker leva mitt liv så gott jag kan.
Försöker att vara en duktig och fin flicka efter alla misstag och elände jag ställt till med efter du gick bort.
Trots allt så försöker jag åtminstone gottgöra det.
Jag älskar dig, något så otroligt mycket. Är så jävla ledsen för att jag aldrig fick chansen att verken säga eller visa det.
Allt gott jag gör idag, i mitt liv, det är för dig. Och du kommer alltid vara den som formade mig.
Min underbara, underbara far.
En dag ska jag samla all min kraft och mod och besöka din grav. Du är min ängel.
Jag har tillbringat min dag med Samuel. Vi var hos hans pappa en stund och fikade och pratade.
Har faktiskt haft andra saker i tankarna vilket har gjort att jag nu känner skuld för att jag inte har tänkt på min far så mycket som jag kanske borde ha gjort.
Jag är iallafall själv ikväll/natt. Har all tid i världen på mig att tänka. Gråta. Skratta. Minnas.
Sen är denna dagen även slut och morgon dagen kommer att komma fortare än jag anar.
Har inte fällt en endaste tår idag. Eller nej, nu ljög jag. Jag tror att det föll en eller två tårar när jag åkte från min käraste och när jag verkligen insåg att inatt är jag själv. På farsdag. I min ensamhet.
Hatar min avskyvärda ångest som tror att den kan komma hur den vill till min själ och göra som den vill.
Jag vet inte om jag borde känna skam att jag inte tänkt på min far så mycket idag.
Eller om jag faktiskt ska vara lite glad över att jag inte behövt att vara så "ledsen" idag.
Eller kanske känner jag både och?
Jag saknar dig iallafall. Den saken är klar. Och jag försöker leva mitt liv så gott jag kan.
Försöker att vara en duktig och fin flicka efter alla misstag och elände jag ställt till med efter du gick bort.
Trots allt så försöker jag åtminstone gottgöra det.
Jag älskar dig, något så otroligt mycket. Är så jävla ledsen för att jag aldrig fick chansen att verken säga eller visa det.
Allt gott jag gör idag, i mitt liv, det är för dig. Och du kommer alltid vara den som formade mig.
Min underbara, underbara far.
En dag ska jag samla all min kraft och mod och besöka din grav. Du är min ängel.
Kommentarer
Trackback
