Här är jag, jag är bra

Jag gick och inte lästa http://victoriaeidergren.blogg.se/ där hon skrev ett väldigt intressant inlägg om att man ska skriva om hur bra man faktiskt är och sluta klanka ner på sig själv. Jag kan inget annat än att hålla med. 
 
Hela tiden strävar jag efter att bli perfekt. 
Jag vill passa in samtidigt som jag vill sticka ut och vara annorlunda. Men på något sätt är det ändå inte okej att vara annorlunda i det samhälle jag lever i idag. Så strävan efter att vara som alla andra har på något sätt blivit prio ett i tonårslivet här i Hultsfred - Vimmerby. 
 
Men varför ska jag sträva efter att "passa in" och vara som alla andra för att inte få blickar på mig när jag vänder ryggen åt? Varför ska jag sitta här och känna att:
"köper jag inte converse så kollar dem snett, för alla har ju det"
"har man ingen iphone eller någon annan ny smartphone är man fattig"
"Är du inte på alla fester eller åtminstone många så är du inte populär"
"Har du inte likadana kläder (svarta byxor, baströjor, osv) i skolan så kräver du uppmärksamhet OCH vad är FEL med att kräva uppmärksamhet?". 
 
För ett år sen så var jag väldigt osäker som person utseendemässigt. 
Jag tyckte inte att jag var tillräckligt fin som alla andra svenska tjejer i Sverige (jag bor trots allt här, och alla mina vänner är principa svenska, självklart börjar man mäta sig med dem då). 
Min hudfärg var mörkare brun och jag var mörkhårig. 
Jag hade en annan form på min nästa. 
Läpparna mina är ganska stora och jag har svarta ögon på långt håll (okej, dem är väl mörkmörkbruna). 
Jag är väldigt kort och har korviga ben och små bröst. 
 
Men varför vänder jag inte det jag TROR och PÅSTÅR är negativt om mig själv till något positivt istället? 
 
Det är fint att vara brun, så som det är fint att vara ljushyad. 
Det är fint att vara mörkhårig, så som det är fint att vara ljushårig 
Det är fint att ha en stor näsa, så som det är fint att ha en liten näsa. 
Det är fint att ha stora läppar, så som det är fint att ha små läppar. 
Det är fint att vara kort och ha "korviga" ben, så som det är fint att vara lång och ha långa ben. 
 
Du är, precis som jag, oavsett hur du eller jag ser ut. FIN. BRA. KLOCKREN
 
Sprid detta gärna vidare, blogga om hur bra DU är. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0