Party hard or go home day 2

Igår blev det en än ännu mer lyckad utgång med finaste vännerna. Det hade planerats en surprise party för Ida hela veckan men hon hade ingen aning! Så Ida trodde att vi skulle festa hemma hos Samuel och att alla tjejer skulle stå där och skrika "GRATTIS" innanför dörren men ack ack så fel hon hade. 

Planen var att hon skulle tro att vi skulle ha förfest hemma hos Samuel MEN egentligen så skulle vi ha förfesten hemma hos Fanny! När ida kom hit till Samuel så var det ingen här, vi började öppna en cider och pratade lite smått om allt och inget. Sen rätt som det är så KOMMER DET IN MÄNNISKOR I MASKER och det verkar som dem ska råna stället men dem snor Ida istället ;) 

Så då åkte vi bil till Fanny och där så står Fanny och Jennie och sen så sjunger vi alla Ja må hon leva för lilla Ida. Men inte nog med det, så när vi är klara med sången så kommer det in ÄNNU MER FOLK. 

Kajsa, Nattis, Oscar, Emelie, Daniel, Kim, Wilmer, Alexander, Tobbe, Johan, Elin, Emma (hoppas jag inte glömt någon nu). Kommer in och Ida brister ut i gråt. Det var så härligt att se henne så glad. Och kvällen fortsatte att vara så lyckad. Även på metropol också, där jag träffade Elin som jag umgicks rätt mycket den kvällen. Träffade Jesper, Eric, Marcus, Ingrid, Martin, Emma och massa mer folk. 

Förstår inte att jag inte fattar hur många underbara människor jag faktiskt har runt om kring mig och att jag blir så lycklig bara att tänka på dem. När jag kom hem till Samuel och la mig jämte han i sängen så kände jag lyckoruset och att krypa tätt intill han innan jag somnade var också ett av de bästa momentet under hela kvällen. Det värsta som hände under natten var dock att jag tappade bort mitt absoluta favorit öronhängen som jag fick av min syster i julklapp som jag har haft på mig nästan konstant i 1 år. Gråter nästan blod när jag tänker på det HAHA. Usch och fy, måste köpa nya likadana (även fast det inte kommer kännas likadant). 

Nu ska jag ha en fortsatt fin söndag. Har gjort te med tropisk smak och ska se Annabelle medans Samuel sitter och spelar. Förövrigt mår jag relativt bra, bakis men jag lever! Det har varit värre ;) 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0